Det mesta var lättare än det kändes
Emil började som ledare på Hemkodat i början av gymnasiets andra år. Nu har han tagit studenten från spelutvecklingsprogrammet på LBS och driver eget företag som IT-konsult. Här berättar han om sitt första pass och vad som har blivit lättare sedan dess.
Inför första passet
Inför mitt första pass var jag väldigt taggad, men också nervös för att det skulle gå dåligt. På vägen dit läste jag instruktionerna flera gånger för att dubbelkolla att jag mindes vad jag skulle säga och göra.
Jag var framför allt nervös för att barnen inte skulle lyssna, att aktiviteten skulle bli för svår och att stå framför en hel grupp. Det kändes lite som att stå inför en publik.
Barnen var inte så läskiga
När passet väl började märkte jag ganska snabbt att barn inte är så läskiga som de kan kännas innan. Det blev en väldigt mysig stämning och jag hade själv väldigt kul.
Det mesta var faktiskt lättare än det hade känts på förhand. Jag behövde inte göra allt perfekt för att passet skulle fungera.
Det svåraste var att anpassa mig
Det som var svårt i början var att barn lär sig olika snabbt och att samma förklaring inte fungerar för alla. Man måste också vara noga med vilka ord man använder.
Om man säger ”klicka på skärmen” kan barnen ta fram fingret och peta på skärmen. Man behöver peka mycket, upprepa och ibland förklara samma sak på ett helt annat sätt.
Med tiden har jag blivit bättre på att anpassa svårighetsgraden. Jag försöker ge barnen en utmaning som de kan fortsätta med själva. Då kan jag lägga mer tid på dem som har fastnat eller behöver mer hjälp.
Det som gick fel gick att fixa
Efter första passet kände jag faktiskt att jag klarade det, haha. Det gick absolut inte perfekt, men det kändes som att det som hade gått fel gick att fixa. Nästa gång visste jag också lite mer om vad jag behövde göra annorlunda.
Man lär sig snabbt
I dag känns det mycket enklare att anpassa svårighetsgraden, använda ord som barnen förstår och stå framför en grupp. Jag är inte heller lika rädd för att säga till när det behövs.
Efter några pass behöver jag inte tänka lika mycket på vad som ska hända härnäst. Då kan jag fokusera mer på barnen och vad de behöver.
Mina tips till andra
Det är okej om saker går snett. Då har du något att lära dig av till nästa gång. Ta plats som ledare och var inte rädd för att säga till när det behövs.
Försök få igång barnen med en utmaning så att de kan arbeta vidare själva. Då får du mer tid att hjälpa dem som har fastnat. Och ta gärna en spring- eller lekpaus ibland. Det behövs både för dig och för att barnen inte ska bli griniga.